7 juni – Monte Pio
Jag och Pia har nu våra första lediga dagar, två stycken för att vara närmare bestämt. Både jag och Pia samt aporna behövde verkligen det. Vi har jobbat varje dag i två veckor och efter ett tag behöver man göra någonting annat. Matthias (vår handledare i Sverige) tyckte att vi förtjänade hela två dagar så när Pia blev klar med min sin första odör igår var ju väldigt lämpligt.
Vi bestämde oss ganska direkt att vi ville fara och bada. Det har ju varit så varmt här så det är verkligen något vi har drömt om. Vi valde en strand vid golfen, Monte Pio. För att ta sig dit åker man Mexikansk lokaltrafik, en pirata. En pirata är en Pick-up med tak på flaket och små bänkar man kan sitta på. Vi klev upp tidigt för att kunna komma dit hyfsat tidigt så vi kunde känna att vi verkligen kunde ta det lugnt. Då vi kom ganska tidigt till pirata-stationen så fick vi en plats inne i bilen och vi tänkte att det kan ju vara skönt att få sitta där på vår första tur. Tänk så fel vi hade; Inne i bilen var det mycket folk och väldigt trångt. Det finns liksom inget benutrymme alls. Efter 1 timmes skumpande på varierande vägkvalitet med knäna under hakan så kom vi i alla fall fram och med ens glömde vi hur ont vi hade i rumpan. En lång fin sandstrand nästan helt för oss själva. Eftersom det var måndag så var det inga mexikanska turister där. Jag tror jag såg totalt 10 som badade förutom vi. Eftersom vi kände oss ganska varma och svettiga efter pirata-turen så badade vi direkt. Vågorna var lagom stora, vattnet var lagom svalt och vi kunde vara hur töntiga vi ville eftersom det fann ju ingen där som kunde se. Efter att vi badat en stund så skulle vi upp på stranden igen, den var så varm att vi var tvungen att springa. Vi konstaterade snabbt att vi måste köpa ett par strand flip-flops innan nästa strandtur. När vi torkat så smorde vi in oss ordentligt i solskydd, det var FEL!!! Det ska vara Solskydd – Bada – Sola, inte Bada – Sola – Solskydd. Våra stackars bleka ben fick en chock och blev jätteröda och ömma i flera dagar. Aj vad ont det gjorde, men förhoppningsvis lärde vi oss någonting (men förmodligen inte). Efter allt plaskande och solande så började vi bli ganska hungriga. Vi åt panerad fisk med ris på en av strandrestaurangerna, å så gott det var och så mätta vi blev.
Mums
Efter maten tillbringade vi ett bra tag med att siesta i en hängmatta, det var väldigt avslappnande.
Siesta på stranden
På stranden fanns det även en del icke-mexikaner och när vi vaknat upp från vår siesta så frågade dom om vi ville följa med på en liten båttur. Då vi inte visste om vi skulle hinna med näst sista piratan hem om vi följde med så tackade vi nej. Missar man sista piratan så blir man kvar i Monte Pio så det ville vi inte riskera, därför siktade vi på näst sista. Det tyckte dom andra (som också skulle med båten) att det var en jättebra idé. Så helt plötsligt så planerade dom om turen så att alla skulle hinna med sista piratan så då hängde vi på. Vi hade ingen aning om var turen skulle gå men en båttur på golfen en underbar dag som denna kunde väl inte vara fel.
Längst fram ser ni tre tjecker och brevid mig en amerikan som heter Felicia. Man kan även skymta Rhondas knän till höger om mig
Turen följde kusten norrut och det var en underbar upplevelse. Vi såg massor med flygfisk och pelikaner. Först for vi till en liten undangömd vik med kristallklart vatten och en strand som jag skulle passa väldigt bra på. Tyvärr så gick vi aldrig iland, turen hade kunnat sluta där och jag hade varit lika nöjd för det.
Visst skulle jag passa in bra i den här bilden?!
Turen slutade dock inte där utan den fortsatte in i en grotta, det var jättehäftigt men samtidigt lite läskigt. Han var tvungen att backa in båten i grottan för att han lätt skulle kunna ta sig ut och för att han skulle kunna se var han var på väg. Grottan fortsatte tydligen någon kilometer in i berget men vi åkte inte så långt. Så fort vi kom in en bit så började det bli totalmörkt. Det enda ljuset som kom in i grottan kom från öppningen vi precis kommit från och mot ljuset kunde vi se fladdermössen som skrämts av vår närvaro.
Ingången till grottan. Kolla färgen på vattnet!
Turen fortsatte sedan till en ö som var fullständigt täckt med fåglar. Det luktade inte rosor kan man väl säga.
Massor med fåglar på fågelön
Då turen dragit ut lite på tiden så var det dags att dra tillbaka till stranden. Det hade börjat blåsa en del så självklart blev jag sjösjuk. Jag tillbringade resten av resan med att stirra på horisonten, men jag kunde trösta mig med att vackrare horisonter får man leta efter. Vi kom tillbaka till stranden precis så att vi missade piratan vi hade tänk ta, vilken tur att vi inte siktade på sista. Helt plötsligt hade vi då tid för ett sista dopp i väntan på piratan. Vi insåg att vi skulle få åka hela vägen hem i blöta badkläder men det var det värt.
På båtturen så lärde vi känna några otroligt trevliga människor och eftersom vi senare även delade pirata så fanns det en del tid att prata. Det var 3 amerikaner och 3 tjecker. Tjeckerna var där för att titta på områden där det skulle kunna vara aktuellt att starta skolor för att lära barn engelska. Skulle dom lära sig engelska skulle dom ha lättare att få jobb i turistområden och därmed få bättre jobb. Dom tre lämnade vi dock i Monte Pio. Amerikanerna följde med oss till Catemaco. En av dem, Mike, visade sig ha ett företag som anordnar resor inom Veracruz och nästa dag skulle han ta med Rhonda (en annan av amerikanerna) till några vattenfall. Mike frågade om vi också skulle vilja följa med och efter ca 2,5 nanosekunders överläggning på vårat hemliga språk (svenska) så bestämde vi oss för att följa med. Hur kan vi tacka nej till ett sådant erbjudande?? Han var dock tvungen att kolla upp transporten så han var inte helt säker på att det skulle gå. Då vi inte har någon lokal telefon (än) så bestämde vi oss för att träffas kl 11 dagen efter för att förhoppningsvis åka till vattenfallet.
Fortsättning följer...
