Apa på rymmen, tur att jag är snabb som en vessla
Det var jättelänge sedan jag bloggade sist men jag har inte haft tid. Det finns så mycket annat man kan göra. Spela kort, spela Wii, äta, m.m. tiden räcker liksom inte till. Så vad ska jag nu blogga om? Jag skulle kunna blogga om Veracruz, Benito Juarez eller Coatzacoalcos... men det tänker jag inte göra. Jag vill berätta om de två senaste dagarna.
Igår när vi kom till Pipiapan så sitter Kiki på taket till köket och väntar på oss. Det ska inte vara en apa där utan dom ska vara i sina burar, är det tänkt. Det var även en annan apa lös så männen sätter av för att försöka jaga in dom i burarna. Samtidigt så går jag och Pia för att se om det är någon mer än Kiki som har rymt. Som tur var så var det bara hon. När vi kommer tillbaka till köket så har Gil lyckats fånga Kiki under en fruktlåda (hur han lyckades med det är det ingen som vet). Pia sätts som apvakt medans Gil går för att laga buren, det är ju ingen idé att sätta tillbaka apan om den ändå bara rymmer igen. En av de andra männen ska försöka få ut Kiki ur buren men det tycker hon är läskigt så hon sikter på frihet och springer så fort hon kan. Männen ska då försöka jaga in henne i sin bur och det är inte det lättaste. En apa kan ju även ta sig uppåt.
När dom har försökt länge att jaga in henne i buren utan att lyckas så försöker jag en helt ny teknik. Jag ropar på henne, och hon kommer. En av männen försöker då fånga in henne men så fort dom kom i närheten så sprang hon bara iväg. Männen fick då inse att deras teknik inte fungerade. Dom fick backa undan och ställa sig och titta på när vi helt enkelt ropade på Kiki och bad henne komma tillbaka till buren. Jag tror dom blev lite imponerade. Alla timmar vi har spenderat med att lära känna aporna har verkligen lönat sig.
Idag när kom till Pipiapan så var det också en apa på rymmen. Det var en hona från en av de stora inhängnaderna. Eftersom vi inte känner henne så höll vi oss på avstånd medan Gil fixade in henne i buren. Vi började med våra tester och efter ett tag hör vi en smäll av en apa som hoppar ner på plåttaket. Där ska det verkligen inte vara nån apa. Vi väntar ett tag så att apan ska hoppa vidare och sen går jag för att säga till Gil så han kan fånga in den igen. När jag har kommit tre meter utanför huset så ser jag att apan fortfarande sitter på taket. Jag försöker att inte göra nått för att inte skrämma eller hota han men han hoppar ner på marken burrar upp sig och sen attackerar han. Jag har ingen aning om hur jag tog mig in i huset igen men fort gick det. Precis framför nosen på apan så lyckas jag smälla igen dörren (dörren är i vanliga fall helt omöjlig att stänga). Så fort dörren har smällt igen så inser jag att vi är instängda. Dörren går inte att öppna innifrån. Apan, som nu är helt inställd på att attackera oss försöker ta sig genom dörren men misslyckas då den har galler på utsidan. Apan går då runt huset för att försöka ta sig in på annat sätt. På andra sidan huset finns det ett fönster med tunna glasskivor som lätt går sönder.
Jag plockar på mig en pinne och ett lock till min testlåda medan Pia tar en sop ifall apan skulle ta sig in. Han försöker krypa mellan glasskivorna för att ta sig in och jag kan säga att apan verkligen inte är glad. Vi försöker mota bort honom från glaset för att det inte ska gå sönder, det är ju allt vi har mellan oss och apan. Medan allt det här händer så ropar vi på Gil så att han kan komma och rädda oss. Så fort han kommer så slutar apan vara aggressiv och Gil jagar iväg honom till sin inhängnad. Gil blir borta länge och vi börjar oroa oss, vad hönder om apan blivit aggressiv igen?? Är Gil ok?? Har han glömt att vi är instängda?? Vi väntar typ en halvtimme innan vi bestämmer oss för att vi törs ta oss ut ur huset, men hur ska det gå till? Dörren öppnas ju bara utifrån. Jag lyckas pilla upp dörren med en ormkrok och en pincett. När vi väl har tagit oss ut ur huset så är vi väldigt försikiga. Vi vet ju inte om apan fortfarande är lös.
Vi hittar Gil och han är ok. Han har lyckats få in apan igen och har inte blivit attackerad. Han berättar att apan heter Javier och att han är genom-ond. Eftersom Javier har bestämt sig för att han inte gillar mig och Pia så ska nån av männen gå först upp till testhuset imorn bara för att kolla så att han inte tagit sig ut igen. Det hoppas jag verkligen inte...
Måste poängtera att ingen blev skadad, det enda vi fick var en ordentlig adrenalinrush (vilken jag hade kunnat vara utan). Aporna är inte farliga men man måste komma ihåg att inte är några sällskapsdjur vi jobbar med (och sen var det här en galen apa).
Kiki njuter av friheten
Igår när vi kom till Pipiapan så sitter Kiki på taket till köket och väntar på oss. Det ska inte vara en apa där utan dom ska vara i sina burar, är det tänkt. Det var även en annan apa lös så männen sätter av för att försöka jaga in dom i burarna. Samtidigt så går jag och Pia för att se om det är någon mer än Kiki som har rymt. Som tur var så var det bara hon. När vi kommer tillbaka till köket så har Gil lyckats fånga Kiki under en fruktlåda (hur han lyckades med det är det ingen som vet). Pia sätts som apvakt medans Gil går för att laga buren, det är ju ingen idé att sätta tillbaka apan om den ändå bara rymmer igen. En av de andra männen ska försöka få ut Kiki ur buren men det tycker hon är läskigt så hon sikter på frihet och springer så fort hon kan. Männen ska då försöka jaga in henne i sin bur och det är inte det lättaste. En apa kan ju även ta sig uppåt.
När dom har försökt länge att jaga in henne i buren utan att lyckas så försöker jag en helt ny teknik. Jag ropar på henne, och hon kommer. En av männen försöker då fånga in henne men så fort dom kom i närheten så sprang hon bara iväg. Männen fick då inse att deras teknik inte fungerade. Dom fick backa undan och ställa sig och titta på när vi helt enkelt ropade på Kiki och bad henne komma tillbaka till buren. Jag tror dom blev lite imponerade. Alla timmar vi har spenderat med att lära känna aporna har verkligen lönat sig.
Så här är vi vana att se Kiki
Idag när kom till Pipiapan så var det också en apa på rymmen. Det var en hona från en av de stora inhängnaderna. Eftersom vi inte känner henne så höll vi oss på avstånd medan Gil fixade in henne i buren. Vi började med våra tester och efter ett tag hör vi en smäll av en apa som hoppar ner på plåttaket. Där ska det verkligen inte vara nån apa. Vi väntar ett tag så att apan ska hoppa vidare och sen går jag för att säga till Gil så han kan fånga in den igen. När jag har kommit tre meter utanför huset så ser jag att apan fortfarande sitter på taket. Jag försöker att inte göra nått för att inte skrämma eller hota han men han hoppar ner på marken burrar upp sig och sen attackerar han. Jag har ingen aning om hur jag tog mig in i huset igen men fort gick det. Precis framför nosen på apan så lyckas jag smälla igen dörren (dörren är i vanliga fall helt omöjlig att stänga). Så fort dörren har smällt igen så inser jag att vi är instängda. Dörren går inte att öppna innifrån. Apan, som nu är helt inställd på att attackera oss försöker ta sig genom dörren men misslyckas då den har galler på utsidan. Apan går då runt huset för att försöka ta sig in på annat sätt. På andra sidan huset finns det ett fönster med tunna glasskivor som lätt går sönder.
Bakom mig ser ni fönstret som apan försökte ta sig genom.
Jag plockar på mig en pinne och ett lock till min testlåda medan Pia tar en sop ifall apan skulle ta sig in. Han försöker krypa mellan glasskivorna för att ta sig in och jag kan säga att apan verkligen inte är glad. Vi försöker mota bort honom från glaset för att det inte ska gå sönder, det är ju allt vi har mellan oss och apan. Medan allt det här händer så ropar vi på Gil så att han kan komma och rädda oss. Så fort han kommer så slutar apan vara aggressiv och Gil jagar iväg honom till sin inhängnad. Gil blir borta länge och vi börjar oroa oss, vad hönder om apan blivit aggressiv igen?? Är Gil ok?? Har han glömt att vi är instängda?? Vi väntar typ en halvtimme innan vi bestämmer oss för att vi törs ta oss ut ur huset, men hur ska det gå till? Dörren öppnas ju bara utifrån. Jag lyckas pilla upp dörren med en ormkrok och en pincett. När vi väl har tagit oss ut ur huset så är vi väldigt försikiga. Vi vet ju inte om apan fortfarande är lös.
Jag posar i försvarsställning
Vi hittar Gil och han är ok. Han har lyckats få in apan igen och har inte blivit attackerad. Han berättar att apan heter Javier och att han är genom-ond. Eftersom Javier har bestämt sig för att han inte gillar mig och Pia så ska nån av männen gå först upp till testhuset imorn bara för att kolla så att han inte tagit sig ut igen. Det hoppas jag verkligen inte...
Måste poängtera att ingen blev skadad, det enda vi fick var en ordentlig adrenalinrush (vilken jag hade kunnat vara utan). Aporna är inte farliga men man måste komma ihåg att inte är några sällskapsdjur vi jobbar med (och sen var det här en galen apa).
Kommentarer
Postat av: Kattis
Du får akta dig för sådana galna apor! Skulle de inte vara snälla? Men tur att det händer lite i din vardag iaf, även om det kanske blev lite väl spännande! ;) Kramkram
Trackback
